Är nu i Sverige

för en vecka framåt. Har klarat mig toppen med foten i gips och resa genom Japan. Otroligt vad man kommer undan med ;). Som mina kära vänner jag rest med så fint har kallat mig; Drama Queen och Speedy Gonzalez..... samt "vad gör hon inte för lite uppmärksamhet?". Ha ha ha! Stora kramar till mina kära följeslagare under resan, speciellt Tommy som släpat mitt bagage på och av tåg, in och ut på hotell och sedan även till Nils-Einar som burit mig på sin rygg då han tröttnat på att det går så lååååångsamt ;). Nu är det jobb en vecka framöver här hemma och drar sedan tillbaka den 1 oktober till Shanghai.

En kräftskiva jag sent glömmer

eftersom jag nu sitter här med min fot i paket ;). Livat värre och det är inte var dag man kan säga att man partajat så man brutit foten... Nu har det i alla fall hänt mig. 6 veckor med foten i gips! Nu hände inte detta på själva kräftskivan, men på en bar dit vi fortsatte efteråt. Så Johan, du har helt rätt; I'm most likely to party like a ROCKSTAR =)! Så nu har man även varit på sjukhus i Kina. Gick faktiskt rätt bra, hade en liten man i blåa kläder som först körde mig på en säng till "rätt" byggnad (det finns några stycken...) och sedan satte han mig i en rullstol och var min följeslagare vart jag än skulle. Det var även han som, efter att vi hade varit på röntgen, sa åt mig att ett ben i min fot var av... allt på kinesiska men tänk att det förstod jag. Puh, puh nu ska jag snart krypa i säng och ladda för att resa imorrn. Först till Japan och sedan till Stockholm. Så jag kommer att finnas på svenska mobil 2 veckor framöver. Hej hopp och god natt!

min stackars lilla fot i paket

Åh nej,

jag som hade tänkt att anmäla mig ;) http://standbynews.com/5399.0.html?&tx_standbynews_pi1[showUid]=27616&cHash=ff37466400

Fredag

och det regnar. Skavsår på fötterna efter promenad till jobbet i hällande regn. Regnvatten som rinner igenom skorna. Inga lediga taxibilar (och här finns ändå många!!!!). Usch, en tråkig fredag morgon helt enkelt. Som har blivit bättre. Regnet har slutat och det ska nog gå och hitta en taxi när man väl ska hem ;).

Idag var det

en dam med guldpumps och tränade på mitt gym....

Bankärenden

har jag nog berättat om förut och det fantastiska med att ha bankbok igen. I lördags råkade jag ut för något som händer ganska ofta här borta. Glömde mitt bankkort i en ATM-machine inne på Bank of China.... Det tar dock ett tag innan man kommer på vart det kan ha tagit vägen. Det är nämligen så här borta att man måste "tala om" för maskinen att man vill avsluta och få tillbaka sitt kort. Praktiskt ibland, men ack så lätt att glömma. Gjorde så klart det man inte ska göra; tog mina uttagna pengar och gick. Efter mycket sökande genom customer support hos samma bank så lyckades jag till slut, för stunden, spärra mitt kort. Det bästa här är att om man hittar sitt kort kan man återaktivera det ;). Damen i telefon sa åt mig att gå till banken, där kortet förmodligen finns, på måndag, men allra senast på torsdag. Här går man ju inte gärna på banken i onödan.... Hängde på låset igår morse (=09.00... de öppnar 09.30, sug på den ni...) och fick en kölapp väl inne på banken. Hade en liten vän i en äldre farbror i kön som hade ett gott öga till mig ;), så jag fick en kölapp med lågt nummer (503). Väl framme i luckan talar de om för mig att sitt borttappade kort får man hos han som är "floor manager" och sitter vid ett bord inne i lokalen... jaha, det är väl bara att traska dit då och tala om sitt ärende. Kommer fram till mannen som genast ger mig en ny kölapp, denna gång med nr 524... Nä nu är det enda man hinner tänka..... SÅ typiskt kineser att bara slänga över problemet på någon annan. Så jag följer bokstavligen efter mannen och får till slut tag på honom. Han fattar ingenting (kunde lika gärna pratat svenska), men han får tag på en kund (!!) som kan engelska och hon lyckas översätta mitt ärende. Nä det ärendet går inte idag. Jag får snällt komma tillbaka imorgon(läs idag) kl 16.00. AHHHHHH! nu är man något irriterad och det är inte riktigt så man vill starta sin måndagmorgon.... men det är bara att gilla läget....
Går fint tillbaka till banken idag och går nu direkt fram till "mannen på golvet" som genast ger mig en kölapp. Nåja, bäst att behålla den tänker jag, man vet ju aldrig. Jag får nr 806 och när jag kommer in är det på nr 780... hmm endast 26 nr före, inte illa! Frågar mannen snällt om han kan engelska och han pekar på en kassa... ehhh.... ahhh så följer han med mig dit. Tjejen kan i alla fall engelska och jag får mitt ärende uträttat, dvs jag får tillbaka mitt kort =)! Jaha, nu ska ju bara kortet återaktiveras också, men det kan inte tjejen i kassan hjälpa mig med (hon sitter ju inte bakom en lucka....) utan jag får snällt invänta till det är dags för mitt nr. Väl framme i luckan tar det en evighet att berätta om mitt ärende och vad han bakom luckan ska göra. Lyckas till slut (efter att ha svurit på heder och samvete, att jag hittat mitt borttappade kort och vill återaktivera det, genom att skriva det på engelska på en lapp....) med mitt uppdrag... hoppas jag! Jag har ännu inte testat att använda kortet (eftersom mannen i luckan först trodde att jag ville ta ut pengar och gjorde ett uttag på 600.-), så det kanske blir "fortsättning följer" =). Ja vad vore livet utan dessa små äventyr?!? Ingen kan i alla fall säga att man inte är en erfarenhet rikare... bara det att här borta kan det bli lite för mycket av den varan....

Här borta äter vi bara delikatesser

mums så det så!

Torsdagmorgon

och dagen började faktiskt riktigt bra. Stod och väntade på taxi, normalt sett tar man t-bana (men inte med packning!), utanför huset där jag bor i Peking och detta är ytterligare en anledning till att jag inte gillar Peking. Här kan taxichaufförer bara neka en till att hoppa in i bilen om de just för tillfället inte vill köra till adressen man ska till. Har aldrig hänt mig i Shanghai i alla fall.... Nåväl, den första bil som stannar är just en sådan... vill inte köra mig till adressen jag ska till. Puh, tänker jag! Inte en sådan dag idag..... sedan stannar en bil till och han frågar inte ens vart jag ska utan öppnar bagageluckan så att jag kan lägga in min väska. Sätter mig i bilen och då kommer det "Hello!". Döm om min förvåning! Brukar vara Nihao.... Han säger i och för sig inte mycket på hela vägen, men det gör inte så mycket. Kommer fram dit jag ska och hör då "seventeen". Underbart! Sedan säger han, three back and your receipt och ger mig växel samt kvitto! Kan då inte annat än berömma honom!!! Lämnar en taxi, för första gången på länge, med en leende på läpparna. Kan det vara så att jag har träffat den enda taxichaufför som verkligen ansträngt sig för att lära sig lite engelska inför OS?!? (De har ju tvingat dem att gå kurser, vilket fungerat sisådär...) Hur som helst så började min dag riktigt bra och håller tummarna för att det håller i sig =)!

Skralt mellan inläggen...

är det just nu. Full fart på jobbet och så är jag ju helt hooked på Facebook nu. Livsfarligt vanebildande, men ack så kul ;)! Ingen tid över till anekdoter här inte.... Jodå, det kommer. Tänkte uppdatera lite under helgen, så have patience my friends. Annars är jag mest uttråkad i Peking just nu. Gillar ju inte denna stad av någon anledning.... kan inte sätta fingret på vad det är direkt, men jag får väl ge den en ärlig chans. Har börjat komma någon vart med kinesiskan! Ni kan inte fatta hur överlycklig man blir när man faktiskt förstår meningen de frågar och ännu bättre; man kan svara, om än förkortat, tillbaka!! Yiippeeee! Det kanske går vägen trots allt med att lära sig ett nytt språk?!? Nu är det god natt för min del!

Uppdatering

av läget. Har inte hänt så värst mycket. I fredags var det AW och i lördags middag med vänner. Lika trevligt båda kvällarna. Imorgon bär det av till Peking där jag kommer att befinna mig under nästa vecka. Tillbaka i Shanghai på fredag igen. Inga roliga anekdoter idag direkt. Kanske kommer till veckan ;).