Bankärenden

har jag nog berättat om förut och det fantastiska med att ha bankbok igen. I lördags råkade jag ut för något som händer ganska ofta här borta. Glömde mitt bankkort i en ATM-machine inne på Bank of China.... Det tar dock ett tag innan man kommer på vart det kan ha tagit vägen. Det är nämligen så här borta att man måste "tala om" för maskinen att man vill avsluta och få tillbaka sitt kort. Praktiskt ibland, men ack så lätt att glömma. Gjorde så klart det man inte ska göra; tog mina uttagna pengar och gick. Efter mycket sökande genom customer support hos samma bank så lyckades jag till slut, för stunden, spärra mitt kort. Det bästa här är att om man hittar sitt kort kan man återaktivera det ;). Damen i telefon sa åt mig att gå till banken, där kortet förmodligen finns, på måndag, men allra senast på torsdag. Här går man ju inte gärna på banken i onödan.... Hängde på låset igår morse (=09.00... de öppnar 09.30, sug på den ni...) och fick en kölapp väl inne på banken. Hade en liten vän i en äldre farbror i kön som hade ett gott öga till mig ;), så jag fick en kölapp med lågt nummer (503). Väl framme i luckan talar de om för mig att sitt borttappade kort får man hos han som är "floor manager" och sitter vid ett bord inne i lokalen... jaha, det är väl bara att traska dit då och tala om sitt ärende. Kommer fram till mannen som genast ger mig en ny kölapp, denna gång med nr 524... Nä nu är det enda man hinner tänka..... SÅ typiskt kineser att bara slänga över problemet på någon annan. Så jag följer bokstavligen efter mannen och får till slut tag på honom. Han fattar ingenting (kunde lika gärna pratat svenska), men han får tag på en kund (!!) som kan engelska och hon lyckas översätta mitt ärende. Nä det ärendet går inte idag. Jag får snällt komma tillbaka imorgon(läs idag) kl 16.00. AHHHHHH! nu är man något irriterad och det är inte riktigt så man vill starta sin måndagmorgon.... men det är bara att gilla läget....
Går fint tillbaka till banken idag och går nu direkt fram till "mannen på golvet" som genast ger mig en kölapp. Nåja, bäst att behålla den tänker jag, man vet ju aldrig. Jag får nr 806 och när jag kommer in är det på nr 780... hmm endast 26 nr före, inte illa! Frågar mannen snällt om han kan engelska och han pekar på en kassa... ehhh.... ahhh så följer han med mig dit. Tjejen kan i alla fall engelska och jag får mitt ärende uträttat, dvs jag får tillbaka mitt kort =)! Jaha, nu ska ju bara kortet återaktiveras också, men det kan inte tjejen i kassan hjälpa mig med (hon sitter ju inte bakom en lucka....) utan jag får snällt invänta till det är dags för mitt nr. Väl framme i luckan tar det en evighet att berätta om mitt ärende och vad han bakom luckan ska göra. Lyckas till slut (efter att ha svurit på heder och samvete, att jag hittat mitt borttappade kort och vill återaktivera det, genom att skriva det på engelska på en lapp....) med mitt uppdrag... hoppas jag! Jag har ännu inte testat att använda kortet (eftersom mannen i luckan först trodde att jag ville ta ut pengar och gjorde ett uttag på 600.-), så det kanske blir "fortsättning följer" =). Ja vad vore livet utan dessa små äventyr?!? Ingen kan i alla fall säga att man inte är en erfarenhet rikare... bara det att här borta kan det bli lite för mycket av den varan....