In memoriam....

Idag blir det inget roligt och ingen berättelse om vad som hänt här borta. Är lite off då det idag är exakt ett år sedan min mamma gick bort. Många svåra dagar och nätter och många tårar har fällts under detta år. Min enda tröst är mammas ord till mig när min pappa gick bort; "livet måste gå vidare och vi får inte sluta leva, det skulle inte pappa ha velat". Detsamma gällde min mamma. Vi pratade om det mycket mot slutet och jag är trygg när jag tänker på att hon sitter på sitt lilla moln i himlen, sprattlar med benen och ler. Det var i alla fall vad hon lovade att hon skulle göra ;). Trodde aldrig att jag skulle klara av att vara utan den person som jag pratat med i stort sett varje dag av mitt eget vuxna liv och en av mina allra bästa vänner i livet, men man hittar andra sätt att kommunicera på och om någon såg mig då skulle de säkerligen tro att jag är tokig... Men jag vet att mamma ville att livet skulle gå vidare oavsett vad som händer och jag försöker föra vidare hennes oändligt positiva anda så mycket jag bara kan. Vill bara att du, mamma, ska vet att jag kommer att sakna dig varje dag för resten av mitt liv! Men ”gråt inte” som du skulle ha sagt, och jag lovar! Inte så mycket i alla fall! Love you!