Inrikesflyg

är rätt härligt det. Det finns ett antal bolag att välja på här borta och man tar liksom det som passar bäst i tid. Idag blev det China Eastern för mig och de, brukar enligt tradition, alltid vara försenade, det vet man liksom i förväg. De har t om lagt in reservation för detta i sin tidtabell. När andra "flyger" mellan Shanghai och Peking på ca 2 timmar, reserverar de sig och sätter avresa 19:00, ankomst 21.30. Idag var vi ca en timme sena ut från Shanghai och blev till slut "endast" en halvtimme sena in till Peking. Inte illa! Och sedan har vi de där underbara anledningarna till varför man är sen. De varierar alltid och man får inte alltid reda på varför. Har börjat vänja mig, så jag sitter lugnt i stolen och läser min bok. Ikväll hade vi en överförfriskad passagerare med på planet som var tvungen att visas av. Detta kommer efter mångt och mycket fram... vi hade en engelsktalande pilot som gav oss en del information i alla fall. Annars är just detta dilemmat här borta; man gör som 3 åringar... håller man för öronen och blundar samtidigt är det ingen som ser en och därmed existerar ingen annan än man själv! Det är liksom här man brister... istället för att säga som det är så säger man ingenting, vilket sedan resulterar i att det blir lynchstämning i kabinen. Vi var, för ovanlighetens skull ;), 5 st svenskar som satt nästan på rad och vi skrattade rätt gott år kinesernas reaktion. En man på raden bakom mig är så upprörd att han börjar skrika (tror att det var styrman som till slut fick komma ut och prata med honom) att han börjar dunka i sätet framför och man kan faktiskt inte annat än skratta åt eländet (vilket vi också gjorde) och de stackars kineser som kunde engelska försökte lite fint förklara för oss varför mannen var så upprörd vilket jag tyckte var lite gulligt faktiskt. Han var helt enkelt irriterad för att vi inte fick någon information. Jag kan förstå honom efter att man har suttit 45 min i kabinen.... och det enda som sas var lite information från kaptenen och då dessutom på engelska. Vi svenskar konstaterade fint att informationsflödet verkligen är något man får jobba på här borta! Överhuvudtaget. Det är liksom kännetecknet för kineser att man sticker huvudet i sanden när det blir problem och gör man det så försvinner det av sig självt.... Nåja, de fick till slut av passageraren och vi kom iväg som vi skulle, en timme sena och landade då endast en halvtimme sena i slutändan! Allt frid och fröjd!